Glad Påsk till er allihopa!

En halv timme om veckan i biblioteket: du ger ditt barn enorm glädje och samvaro!

Poesi för bebisar? En del har frågat och många har undrat. Somliga har också prövat och fortsatt med det hela och dem är jag mäkta stolt över. Det finns inget som kan beskriva den värme och lycka man känner inombords då man ser de små ansiktena uttrycka så mycket glädje, bubbel och skratt, ser de små händerna vifta av iver och ta tag i mammas eller pappas fingrar för att uttrycka ännu mer iver. Jag undrar inte alls att dessa föräldrar återvänder med de små, så lyckliga som stunderna gör dem – ömsesidigt.

Det som ändå gör mig lite besviken som ledare är att så många som hör om babypoesi genast tänker: ”Nej, inget för mig, det hoppar vi över” – kanske för att ni aldrig gillat att skriva eller läsa? Om ni alls prövar på babypoesi eller bara deltar en eller två gånger varierar, men det räcker ingenstans för varken er själva eller bebisarna att förstå vad det handlar om. För er som aldrig besökt stunderna utan antingen genast vänder ryggen till eller skräms över de hela vill vi rikta det här. Så här kan ni ens få en liten uppfattning om vad man kommer till sagorummet för, i Kyrkslätts kommunbibliotek varje måndag klockan 10-10.30. Rimleken för 1-3-åringarna hålls klockan 11-11.30 därefter.

Inga poeter men kompisar däremot

Babypoesi. Ordet smakar lite främmande för många. Rätt så högtravande tror jag, åtminstone då man hör det så där första gången. Också jag reagerade på ”poesi”-ordet. ”Vi är inga poeter, våra barn ska inte bli lyriker eller författare! Jag har aldrig förstått mig på dikter, jag vill inte ens läsa dem!”.

Låt mig tala om för er: det är inte fråga om en poesistund i bemärkelsen att vi samlas och läser högtidliga dikter tillsammans ur tjocka diktböcker. Nej, en typisk babypoesistund börjar nästan alltid 5-10 minuter för sent, det kan man alltid räkna med då det gäller barnfamiljer. Ingen fara alls, dessa stunder ska vara så långt ifrån brådska och stress man kan komma. Dvs inte bråttom någonstans och alltid fritt för er föräldrar att stanna kvar för att umgås med andra föräldrar och för era barn att leka och lära känna varandra eller för matstunden, om den närmar sig. Det är underbart att se hur mycket en liten några månader gammal flicka eller pojke får ut av sitt sällskap i samma ålder. Det är inte samma om man råkar vara ensam en gång eller alldeles för många en annan! ”Var, var, var är alla mina bekanta vänner i denna mängd?”

Lek och prat föräldrar och barn emellan

I babypoesigruppen i Kyrkslätts kommunbibliotek har jag en av de ivrigaste familjerna, familjen Perovuo. Jag beundrar verkligen föräldrar liksom dessa, som så tydligt tänker på sitt barns bästa och inte på måndagarnas morgontrötthet eller brådskan att komma iväg varje vecka. De vill verkligen ge sin lilla Sandro den enorma lyckan han får utav stunderna. Det är iögonenfallande, han kunde inte vara en gladare och ivrigare pojke då vi sätter igång och han grabbar tag i mammas lillfingrar och har det bredaste leendet någonsin. Emmi Perovuo har tagit sig till varenda stund med Sandro, 7 månader, ända sedan hon hörde om gruppen av grannarna, som också med sin Linnéa, nu redan 1 år, började delta. Det räcker inte ens med en gång i veckan! Också då vi samlas i Esbo dyker Emmi och Sandro upp, alltid lika glada, och jag vet bara att det är underbart med föräldrar som gör så mycket för sina barn. Dessutom brukar inte bara mamma delta med Sandro utan också pappa Joel, alltid då han har ledigt. Det är fint att också Linnéa nu besöker babypoesin med pappa Tero, då mamma börjat arbeta.

Det magiska ordet är lek, det är framför allt vad det handlar om, inte poesi direkt, även om det kallas så. Namnet kommer ju från att allt baserar sig på rim och ramsor, men så många ramsor har genom tiderna i stället blivit sånger och anpassas i grupperna till en massa lek och rörelser. Jag tror att många föräldrar funderar på hur de ska klara av att läsa upp ramsor, för att inte tala om att sjunga, men snälla ni: ingen bryr sig hur det låter. Jag som ledare sjunger med högsta volym utan att bry mig om hur det egentligen låter. Barnen är de viktiga här. En stor del av sångerna sjunger man dessutom så klart och tydligt för sitt barn och därför med sådan inlevelse att det liksom blir en liten diskussion er emellan dvs prat i stället. Dessutom glömmer man i stunden hur vi egentligen sjunger eller läser då man sedan får se sitt barn skratta.

Ge barnen tid

En annan grej som jag tror många grubblar över är barnens beteende och temperament. De flesta babypoesigrupper är ämnade för upp till 1-åringar och därefter övergår man till rimlek, liksom i Kyrkslätt. Sedan börjar barnen röra på sig och även om de skulle röra på sig, vara rastlösa eller sakna tålamodet redan under babypoesin så spelar det absolut ingen roll: de är tillåtet att röra på sig och ha precis sitt egna temperament och sin dåliga dag om den känns så! Man behöver inte känna sig besvärad, det är ju ändå barn vi umgås med. Dessutom tar det sin lilla tid innan en liten baby som ännu inte ens talar lär sig känna igen ramsorna och sångerna. Här är det viktiga att hon eller han är på plats, dvs i samma rum. Varenda gång lyssnar barnen ändå och så småningom får man se de små tecknen: de börjar göra klapplikande rörelserna med händerna, grabbar liksom Sandro tag i mammas fingrar och drar dem i riktning med rörelserna och helt enkelt stornjuter. Eller görmmer sig bakom fingrar för att höra eller ropa ”kuckuuu”.

Det är det här vi borde minnas. En gång räcker ingen vart. Varken du eller ditt barn fattar vad ni besöker eller vad ni gör. Ni måste ge det hela lite mer tid, för kommunikationen skapas där, på plats och efter hand. Hemma har ni ofta något ni måste göra. Något ni tänker på. Något som gör att ni inte hinner sitta ner och dra sånger med era barn. Den här halva timmen är ämnad bara för er lilla. Ni tänker inte ens på hemmet eller annat ni har att göra. Ni ser er lilla i den stunden, stunden som bara är er. Jag finns bara där för att njuta av era glada ansikten och dra er igenom samma gamla kära koncept. Det är ett underbart arbete.

/lilla Lotta

aka Lotta Panzera (ordkonstledare/Sydkustens ordkonstskola)

Inga fler fantasiverktäder resten av våren...men trots det, kanske hemma hos er!

Tyvärr, tyvärr - STORT tyvärr - kommer jag att vara tvungen att inhibera och sluta med Fantasiverkstädernas samlingar varje månad. Detta pga att jag blivit erbjuden övriga arbetsuppgifter samma tider som Fantasiverkstäderna äger rum. Det är synd och jag beklagar för er del förstås. Men, det betyder inte att ni behöver sluta använda era magnifika fantasi eller uppmuntra era barn till fantastiska sysslor som ordkonst och fantasi, språk och vår uttrycksförmåga ger oss alla möjlighet till, så väl stora som små!

Leve fantasin - se till  det!

/lilla Lotta

Fantasiverkstad i marssolen!

Dags för  F A N T A S I V E R K S T A D  i morgon tisdagen den 5 mars klockan 10-11 i Kyrkslätt Luckan!

Välkomna alla fantsifulla och nyfikna - redo för sagornas, magins, äventyrens, lekarnas, rimmens och ramsornas värld? Ta ett hopp in till Luckan i morgon då!

/lilla Lotta