31 januari 2012

Varm choklad

Varm choklad. Varm, varm kakao, vill vi väl kalla det här i Finland. En kall vinterdag som denna, -10 grader smäller i knutarna. Tänk er. Hur många av er kan ärligt säga att ni inte skulle tycka om choklad eller kakao?

Man glömmer liksom lätt bort den drycken då barndomen är förbi. Så känns det för mig åtminstone. Men så blir man åter påmind om doften och smaken och värmen i händerna. Kanske genom ett chokladstödjande kafé som bjuder på chilikakao? Det är något värt att smaka på, i synnerhet om det låter lockande!

Så börjar man tänka och fantisera och drömma sig bort, där man sitter och dricker sin heta kakao. "Jag drack ju kakao senast då jag var ut på skidturer som liten och vi hade vanan att ta med oss termosen full av den varmaste kakao. Och smörgåsarna, inte att glömma...".

Sedan kommer saknaden. För mig gick det alltså så, någon månad tillbaka. Plötsligt kom jag på den härliga idéen att under en promenad i vinterns kalla Helsingfors dricka en kopp kakao. Man kan ju lika väl gå in i kaféet och be med sig en kakao, istället för det där kaffet man alltid ska ha, för att hålla sig pigg. Lika pigg håller man sig med promenader och kakao :)

En frisk vintertur, promenerande eller på skidor, är inte alls så illa kombinerat med en kopp kakao. Och en chokladmuffins på köpet. Och så hem i värmen till brevpappret, pennan i högsta hugg.

/lilla Lotta

24 januari 2012

Kultur ska synas mer!

Nu har jag nog helt tagit det till min uppgift att se till att vi alla här på jordklotet använder oss av mer fantasi och ger kulturen en större plats i våra liv och och mer utrymme under dagarna som går. På tal om barn och kultur. Kultur och fantasiflöde är lika hälsosamt som sport och avkoppling. Då du går på teater får du minst lika mycket utav det som av en forbollsmatch. Då du står på scen och lever dig in i någon alldeles annan karaktär släpper du loss så mycket att det är lika med din tänjning eller gympa på kvällen för att koppla av. Bekanta er!

/lilla Lotta

20 januari 2012

Kliv in!

Från nostalgi, brev och poesi förflyttar vi oss till mer verklighetstrogna skriverier...kanske :)

Det planeras mer fokusering på barnkultur här i Kyrkslätt, vilket jag ser som en mycket fin grej. Det finns mycket att erbjuda barnen och det som jag senaste tid själv fått bekanta mig med är något som kallas ordkonst. Det låter mycket som om det var kopplat till skrift, men om ni riktigt tänker efter så innehåller allt vi helt enkelt gör dagligen just ord, på ett eller annat sätt och mer eller mindre.

Tänk efter själv, en helt vanlig dag, hur går den till: du talar, du förklarar, du berättar, jo, sant, du skriver också, du tecknar eller målar kanske och din hjärna är ett virrvarr av tankar som består av vissa ord som fungerar som inspiration. Det är det som all konst också går ut på. Ett virrvarr av inspiration och helt enkelt olika begrepp i din hjärna. Konst i all form, liksom hantverk och pyssel, allt vi gör själva. Och teater. Även påhittiga, lustiga lekar där du t ex plötsligt och ofta alldeles utan förberedelse (som en överraskning med andra ord!) får en roll i ett rollspel där du och dina okända grannar plötsligt fastnar i hissen! Vad nu då!? Hur reagerar ni? Ni har alla en egen roll. Antagligen reagerar ni alla på helt olika sätt och alla är ni för den stunden någon helt annan än i verkligheten. En kanske är en liten pojke som blir vettskrämd och börjar gråta. En annan en stor man som alltid lidit av klaustrofobi och knappast har förmågan att trösta den lilla. Och så en pratglad men ensam pensionär som ser det här som en ypperlig chans att låta munnen gå och lära känna sina grannar! Vilket en annan blir så irriterad över, speciellt eftersom hon är barnläkare och ser det som det viktigaste att ta hand om pojken i hissen. Eller pojkarna. Alla säger sitt men ingen känner den andra. Improvisationen rullar på. Sakta fattar den ena efter den andra hurudana de övriga är. Och kanske kommer det fram att en där i hissen är reparatör av just hissar! :)

Det här är ju något som barn blir stormförtjusta i. Först och främst pga av den enorma variationen från gång till gång. "Det är allt möjligt!" säger de ofta. Men även vi vuxna och också åldringar kan tycka om ordkonst, det har man sett. Jag själv älskar ordkonst. Samma sa en av mina 10-åriga ordkonstflickor: ”Jag älskar det här för att det innehåller allt möjligt och jag tycker om berättelser och att pyssla!”.

Nu kommer Fantasiverkstaden att inledas i Luckan Kyrsklätt för 5-6-åringar under vårens tisdagar, den första 31.1, om en dryg vecka. I Fantasiverkstaden kommer jag givetvis att använda mig av ordkonst, eftersom ordkonst går ut på allt som bara kan hittas på. Eftersom barnen ändå är i åldern som ännu inte skriver och hellre gör saker används i denna verkstad förstås mindre svåra ordkonstmetoder. Det är ledarens uppgift att ta den 5-åriga i handen och hjälpa denna att kliva över tröskeln in i fantasibubblan!

I spalten till höger ser ni mer konkret information om hur Fantasiverkstaden ser ut våren 2012. Välkomna med!

/lilla Lotta

10 januari 2012

" Kära Kyrkslätt ...

...här är jag igen, i hemknutarna.

Vad ledde tankarna och stegen tillbaka till Kyrkslätt igen?

Ja, det var ju inte som om jag i tankevärlden och teoretiskt någonsin lämnade Kyrkslätt, men i praktiken gjorde jag det då examen var avklarad. I praktiken lämnade jag Kyrkslätt så fort min studentexamen var avklarad, och ännu mer då universitetstiden var avklarad, men jag återvände alltid till KNUF och Luckan, så fort det var helg, jul eller sommar. Många fredagar och söndagar satt jag på Åbo-tågen, och i själva verket skrev jag allt som oftast under dessa resor, lustigt nog.

Det var ett stort nöje att arbeta för KNUF och Luckan vid sidan av mina studier. Nu, några år senare, har jag många gånger tänkt om inte Luckan varit den arbetsplats där jag trivts bäst av dem alla. Jag vet inte. Det är svårt att säga för en mångsysslare. Mycket har varit ett nöje och lärorikt. Men garanterat trivdes jag alltid och utvecklades ännu mer och återvände många gånger efter år 2007 till "de mina", då jag bestämt mig för att säga "hej-då" till dem och åka till Irland.

Nu har jag återvänt till Kyrkslätt. Visserligen är jag inte Kyrkslättsbo längre, eller på nytt, men jag kallar mig ofta Kyrkslättsbo, eftersom jag i grund och botten känner mig mycket nära Kyrkslätt. I synnerhet nu då jag mer konkret återvänt till Kyrkslätt, tack vare arbetet. Visst har jag ju regelbundet förstås alltid gjort besök hit, men tillsammans med några enstaka nostalgitrippar inom Kyrkslätt var det frågan om en verklig nostalgitripp i september-oktober då jag inledde min väg som ordkonstledare bl a i Winellska skolan (som dessutom på min tid hette Kyrkbacka lågstadium och Kyrkslätts högstadium). Enormt nostalgiskt visserligen, men samtidigt en liten kalldusch då hela högstadiet nu var ombyggt till lågstadium! Lågastadieeleverna passade inte riktigt in i korridorerna.

Märkligt var det nog också. Det känns inte som om jag under skoltiden hängde särskilt ofta kring lärarrummet (eftersom jag ju var en snäll flicka och inte hade extra behov att tala med lärarna) :-) Dessutom vandrar man som elev så där bara inte in i lärarrummet, utan man ringer ju på. I bland lyser det rött, i bland får man ett grönt svar, liksom i trafiken, och då är det bäst att lyda. Nu kunde jag ett-tu-tre gå raka vägen in i lärarrummet, säga "hej" till bekanta ansikten: antingen ansikten jag stött på under skoltiden i korridorerna som kompisars bråkande storebröder eller i klassrummen uppe vid katedern och tavlan. Hmmm. Ganska speciellt var det och är ännu i dag, eftersom jag lever mycket genom det jag känner och genom gamla upplevelser.

Jaha. Så var jag åter i Kyrkslätt en gång i veckan. En gång i veckan har jag inte för vana att besöka min mamma eller andra släktingar, men nu blev det ett besök varje tisdag och samtidigt besök till Luckan i sin nya lokalitet mitt emot Kyrkslätts musikinstitut. På tal om musikinstitutet kan jag bara genom att se på det varsebli hur jag under högstadietiden brukade följa mina vänner dit på vägen hem, då det för dem var dags för fritidssysselsättning efter skolan.

Och så plötsligt finner jag mig här igen, dessutom två gånger i veckan, i gamla kära Luckan. Även om Luckan är otroligt fin och stor just nu kan jag kanske ändå inte påstå att Luckan ser ut som en gång i tiderna, då jag så gott som bodde där, speciellt sommartid och torsdagar då lördagens Kyrkslätts Nyheter skulle i tryck och jag skrev och skrev och åter skrev.

Liksom nu. Jag tror på riktigt att det finns en mening med precis allt vi gör här i livet och att cirkeln sluter sig förr eller senare.

/lilla Lotta

5 januari 2012

Lev livet

...det gör nämligen denna blogg. Växer. Utvecklas. Lever. Reser liksom frimärket med brevet och Eric i koppen på frimärket.

'






Trevlig helg.

/lilla Lotta

3 januari 2012

Vackert

Vi ger oss in på dikt.

Jag har aldrig sett mig själv som otroligt duktig på dikt och med ordet "dikt" menar jag inte endast skrivandet utan också läsandet. Det är inte särskilt lätt att läsa dikt eller skriva sådant, det är utmanande och kräver skärpning och koncentration. Vi vill ju försöka förstå oss på det vi läser eller skriver och samtidigt har vi en specifik eller inte så specifik bild av hur en dikt ska vara och se ut och låta.

Men med lite hjälp av mina vänner, som The Beatles sjöng en gång...

En kopp te och kräm i kojan
Vinden viner alltför kallt
Rimfrost på fönsterbrädet
En stickad halsduk och pepparkaka
Dags för varm choklad?
Snöflinga, snöflinga
när ska solen titta fram?
Solsken

Varm choklad
för tankarna till skidturer
i barndomen
varm choklad och glada skratt

Eller till nypotatis som aldrig var gott
i sommarens barndom
Sommar och sol
fisknät mot bergsklippan
Tidig morgon och bara fötter
dagg i gräset och spindelväv i kojan

Solen kom
Vattendroppen likaså
Nu blev det maräng

Livet är en komedi
en parodi kanske
ingen simultanförmåga gäller här
Vi ska vara kloka
vi ska vara vuxna
ta ansvar
vara allmmänbildade
och positiva

Allting just nu
i skrivande stund?
I kojan
På vintern
På sommaren
I vått och torrt

                                - Lotta Pettersson


Tack till Crista och Lotta, mina vänner på Luckan.

/lilla lotta

P.S. Jag uppmanar också er läsare och vänner att ge er in i dikternas värld. Det är lättare än ni tror. Be era kompisar att skriva ner tio vackra ord var och sätt ihop en dikt! Mycket roligt.

Var är vi?

Sammetslent.

Mjukt.
Svalt.
Varmt.
Skönt.
Rent.
Tryggt.
Lugnande.
Choklad.
Kaffe.
Frukost.
Snällt och omtänksamt.
Fönstret.
Blicken.
Mörkt.
Svart.
Tystnad.
Sekunder.
Minuter.
Rädsla.
Andning.
Andhämtning.
Beröring.
Fridfullt.
Harmoniskt.
Gardin.


/lilla lotta