Skattkistans sagor har inget slut!

Det var då en fin avslutning på årets Fantasiverkstad i Luckan då barnen som hade kommit för att pyssla, med ledning av Daniela Salo, och fantisera tillsammans med mig, inte ville lämna fantasiverkstaden och ordkonsten! Vi fick inget slut på berättelsen som härstammade ur Skattkistan och alla dess hemliga småprylar; det handlade om magiska ägg och fåglar, hungriga spindlar, guldägg, viktiga nycklar, märkliga vattenkannor utan vatten, blommor som inte växte och bär som smakade synnerligen gott!

Nu har vi först den varma och sköna julen framför oss, och nyåret förstås, men i januari tisdagen den 15. kl 10-11 fortsätter Fantasiverkstaden igen och jag hoppas på många nyfikna flickor och pojkar fulla av iver. Jag tror att inget barn riktigt vet hur mycket fantasi som gömmer sig inom henne eller honom, men snälla låt fantasin få komma ut och i längden märker ni hur mycket dessa unga uppfinnare går och bär på och får ut utav sin egen kreativitet!

/lilla Lotta

Fina Finland

Jag fick ett stort, mjukt paket i min dröm förra natten! Är det månne i väntan på jul som vi skapar drömmar liksom den här? Vad tror ni? Vad drömmer ni, då ni väntar på jultomten?

Eller kanske var det bara det att det hade varit en speciell dag, och då menar jag förstås vår fina självständighetsdag, den blå-vita dagen, 95-årsdagen. Det var en fin födelsedag Finland fick fira. Det snöade och vi fick gå ut på promenad i det härliga vintervädret och senare blev jag riktigt rörd och verkligen stolt då jag fick lyssna på alla gamla, fina finska låtar relaterade till vårt hemland. Inte minst Finlandia-hymnen av Tapiola Sinfonietta, Esbo krigsveterankör, Jousenkaaren koulu barnkör, Marjukka Tepponen och Samuli Edelmann. Verkligen stotligt. Plötsligt märkte jag att jag var mäkta stolt, även om man lätt tror att vi bara lever på våra vardagliga liv utan att tänka på vilket fint land vi lever i! Då jag sedan märkte att jag spontant reste mig då första tonerna till vår nationalsång ljöd och verkligen njöt av att få sjunga med, tänkte jag: nog är vi lyckliga som bor uppe här i fina nord. För att inte tala om våra egna livsstiuationer, som förstås är varierande från person till person, men sist och slutligen tror jag att många av oss kräver alldeles för mycket. Vi har det redan väldigt bra.

Se omkring er och njut av vad ni ser och får ta del av!

/lilla Lotta