25 februari 2012

Du är Du, då och nu

Jag vet - det känns inte alltid så lätt att bara låta gå och inte tänka efter så mycket, utan snarare bara släppa loss och koppla av. Man kan t ex sluta ögonen. Drömma sig bort, varför inte tänka på det gångna och förflutna, eller ännu mer spännande - framtiden!

Vad gör jag om tio år? Vad sysslar jag med dagarna långa då? Eller som riktigt gammal? Man kan föreställa sig mycket för sitt innersta. Så att säga lura kroppen om var du egentligen befinner dig. Det är ett äventyr för sig och kanske bara för en kort, kort stund. Tänka bakåt...tio år...tjugo år... (åj åj, många år) och se framför sig en liten flicka eller pojke, 100 % gå in sin föreställning, låta tankarna, drömmarna flöda:

"Okej...nu letar jag fram mina brevpapper...jag har en hel del av dem ännu, kuvert lika så... Okej, nu har jag dem här, och jag ska skriva ett brev till lilla Lotta som 5-åring...hmmm... Vad vill jag nu då säga till henne? Var befann hon sig ens då??? Jo, i Kyrkslätt förstås, hahaaa, vad jag är dum... Där uppe i norr var hon ju då. Ja, för mig känns det nog lättast att få börja med några kloka råd, innan hon ska börja skolan, komma in i tonåren och högstadiet, åj och gymnasiet, ännu mera skola, och sedan: stora val, vartåt sedan? Vad vill hon bli när hon blir stor? Jag tycker hon behöver mina råd, som redan gick igenom det!"

Och så går man på! Plötsligt, kanske just passligt då du slutit kuvertet och skrivit "Till lilla Lotta" på det, eller "lilla Lisa", vaknar du till och inser: "Jamen, jag kan inte nu längre använda mig av de där råden! Inte blir jag fem år gammal igen!

Förutom i fantasin, svarar dina tankar då. Borde de svara, tycker jag. Och det är underbart att få rymma dit ibland. På bussen t ex. Eller under en promenad. Eller bara en slö söndag. Så ger man sig själv kloka råd. Det kan vara som en tröst då det går snett kanske. För inom mig finns alltid den "GAMLA Lotta, STORA Lotta", som ser saker klarare och klokare och som är mer erfaren, då jag tittar tillbaka. Bara några dagar tillbaka kan ibland räcka. Det är ju något verkligt fint.

/lilla, stora Lotta

Inga kommentarer: