Fantasiverkstaden firar Kalevala

För länge, länge sedan, då jorden ännu inte var skapad, fanns det bara luft och hav...

Trevlig Kalevaladag och finska kulturens dag!

Jag vet inte om jag direkt kan säga att jag brukar fira Kalevaladagen på något speciellt sätt, men i dag tog jag vara på dagen och kommer fortsättningsvis att göra det, senare idag.

Väinämöinen bodde i Kalevala. Han tyckte om att sjunga. Han sjöng tidigt på morgonen, mitt på dagen och långt fram på natten. Hans sång var inte alltid lätt att förstå. Han sjöng om forna tider, om jorden och världen och om hur allt hade kommit till en gång för länge länge sedan. ... Det nådde slutligen ända upp till Pohjola långt uppe i norr.

I dag tog sig en skara 5-6-åriga pojkar från Prästgårdsbackens daghem till Luckan för att höra mer om Kalevala och teckna.

- Vi vill leka kurragömma, vi vill rita!" ljöd önskemålen.

Teckna skulle de ju få, kurragömma kunde de glömma. Tålamodet är så litet, så litet, men intresset för nya saker också enormt. Gamla, kära kurragömma, nya och spännande Kalavela, vilka motpoler.

Där, i Lappland, bodde en mager yngling som hette Joukahainen. Han tyckte också om att sjunga och när han fick höra om Väinämöinen blev han ond och full av avund, för han tyckte inte om att det fanns någon som sjöng bättre än han själv. Han kände hur avunden växte inom honom och han ville genast bege sig i väg för att tävla med Väinämöinen i sångkonst.

Efter uppvärmningslekar, vilket fantasin och kreativiteten defnitivt behöver, satt gruppen av pojkar och lyssnade koncentrerat på om hur Väinämöinen och Joukahainen tävlade i sång, eller snarare grälade om vem som var bättre, ända tills Väinämöinen...

Och vad blev det då av Joukahainen själv? Jo honom sjöng Väinämöinen ner i ett kärr.

- Men hurudan är Väinämöinen? frågade jag pojkarna.
- Hur tror ni att han såg ut där han sjöng? Eller Joukahainen, som blev så arg och slutligen hamnade ner i våt mossa?

Det blev fina, konstnärliga, fantastiska resultat. Grön mossa, gubbar med mikrofoner i handen och sjunkande Joukahainen...som ju nog blev räddad, eftersom han gav bort all sin egendom till Väinämöinen och t o m sin syster Aino, bara han blev räddad.

- Finns sådan mossa på riktigt i skogen? var en av dagens frågor kring bordet, av en entusiastisk pojke som målade grönt, och grönt och grönt igen.

- Ja, det kan det finnas, kärr kallas det egentligen. Vi har ju så mycket skog här i Finland och som jag berättade är Kalevala Finlands Egen Bok.

Med andra ord vårt Nationalepos.

Fint land, fin kultur, fina tolkningar!

/lilla Lotta

Källor: KALEVALA berättad för barn av Elin Margareta Wärnhjelm.

Du är Du, då och nu

Jag vet - det känns inte alltid så lätt att bara låta gå och inte tänka efter så mycket, utan snarare bara släppa loss och koppla av. Man kan t ex sluta ögonen. Drömma sig bort, varför inte tänka på det gångna och förflutna, eller ännu mer spännande - framtiden!

Vad gör jag om tio år? Vad sysslar jag med dagarna långa då? Eller som riktigt gammal? Man kan föreställa sig mycket för sitt innersta. Så att säga lura kroppen om var du egentligen befinner dig. Det är ett äventyr för sig och kanske bara för en kort, kort stund. Tänka bakåt...tio år...tjugo år... (åj åj, många år) och se framför sig en liten flicka eller pojke, 100 % gå in sin föreställning, låta tankarna, drömmarna flöda:

"Okej...nu letar jag fram mina brevpapper...jag har en hel del av dem ännu, kuvert lika så... Okej, nu har jag dem här, och jag ska skriva ett brev till lilla Lotta som 5-åring...hmmm... Vad vill jag nu då säga till henne? Var befann hon sig ens då??? Jo, i Kyrkslätt förstås, hahaaa, vad jag är dum... Där uppe i norr var hon ju då. Ja, för mig känns det nog lättast att få börja med några kloka råd, innan hon ska börja skolan, komma in i tonåren och högstadiet, åj och gymnasiet, ännu mera skola, och sedan: stora val, vartåt sedan? Vad vill hon bli när hon blir stor? Jag tycker hon behöver mina råd, som redan gick igenom det!"

Och så går man på! Plötsligt, kanske just passligt då du slutit kuvertet och skrivit "Till lilla Lotta" på det, eller "lilla Lisa", vaknar du till och inser: "Jamen, jag kan inte nu längre använda mig av de där råden! Inte blir jag fem år gammal igen!

Förutom i fantasin, svarar dina tankar då. Borde de svara, tycker jag. Och det är underbart att få rymma dit ibland. På bussen t ex. Eller under en promenad. Eller bara en slö söndag. Så ger man sig själv kloka råd. Det kan vara som en tröst då det går snett kanske. För inom mig finns alltid den "GAMLA Lotta, STORA Lotta", som ser saker klarare och klokare och som är mer erfaren, då jag tittar tillbaka. Bara några dagar tillbaka kan ibland räcka. Det är ju något verkligt fint.

/lilla, stora Lotta

Barnen vill också ha kultur!

Tjolahopp, tjolahej!

Barnkulturen behövs, ja verkligen! I synnerhet på svenska. Det får jag höra på många, många håll och blir överlycklig då jag ser att detta utvecklas i Kyrkslätt. Sakta kanske, men det utvecklas. Många svensktalade familjer bli glada. Många ivriga pojkar och glada flickor hoppar upp i det blå! Jag har redan fått se på det, tro mig.

Kommande måndag 13.2 kl. 18.00 välkomnas alla som är intresserade av barnens engagemang inom kultur i all form till Luckan i Kyrkslätt. Då kommer kulturdirektör Maaret Eloranta från Kyrkslätts kommun att diskutera Morgondagens kultur växer i dagens barn - hur kan vi värna om det?, Paula Roselius från Kyrkslätts bibliotek presenterar bibliotekets verksamhet och kulturproducent Zusan Söderström från Luckan i Helsingfors inspirerar och ger idéer till verksamhet med barn. Dessutom presenteras vårens barnprogram i Luckan Kyrkslätt.

Vårens barnprogram ser jag framemot. Hittills har Fantasiverkstaden, som nyss kört igång, samlats endast en gång och på Alla Hjärtans dag nästa vecka kommer följande barnaskara på besök!

Fantastiverkstaden visade sig vara ett mycket omtyckt och efterfrågat evenemang och koncept och nästan varenda tisdagsverkstad är så gott som full och dessutom ytterligare några tisdagar utöver dem som från början var tänkta att hållas. Kanske ännu fler verkstäder dimper ner ur det blå under vårens lopp!

Det här glädjer mig för jag kan se vad fantasin ger våra barn och till hur mycket annat denna gåva motiverar dem. Fint Kyrkslätt!

Välkommen med, både måndagar och tisdagar eller alla veckans dagar! :)

/lilla Lotta

Hemkommun och fantasi

En djupdykning i barndomen,

tack vare barn och lek igen

- i ordkonst och i fantasi,

rim och ramsor, babypoesi

En första dykning i poesins land

tack vare barnen som ger sin hand

- i skolan och i Kyrkslätt

biblioteket och i eftiset

Ett ögonkast mot hemorten

och hastigt öppnas porten

 - i form av vänner och bekanta

och lycka, minnen vägen kanta

                                Charlotta Pettersson