Därför, ni som är 13-16 år gamla...

...ta en funderare vad ÖBUF i Kyrkslätt (Överby ungdomsförening) erbjuder er i början på maj. Själv hade jag garanterat deltagit i er ålder, dessutom också nu, men jag räknas redan till gammal... :)


NATURLIGT VIS - ÖBUF workshop för ungdomar

VAD? En veckoslutsworkshop för 13-16-åringar som vill fota, skriva kreativt, jobba skapande och dramatisera.
TEMA? Natur och miljö
NÄR? Lördag 5.5 och söndag 6.5 kl. 11-17. Obs! Obligatorisk närvaro båda dagarna.
MÅL? Vernissage i Luckan fredag 18.5.
PRIS? 10 euro (material och lunch ingår)
ARRANGÖR? Överby ungdomförening ÖBUF r.f.
ANMÄLNINGAR? Senast 30.4, marica(at)fsu.fi

/lilla Lotta
å ÖBUF:s vägnar

Hälsningar från Amsterdam

Om du hade varit 13 eller 14 år gammal och tvungen att låsa in dig i fyra år uppe i en vindsvåning på ett hus i Amstedam, vad hade du funderat?

Nu kanske du dessutom är 13 år gammal, det vet jag ju inte. Hur skulle det kännas? Vad skulle du göra?

"Tyst, tyst", dagarna långa, så ingen hör! "Vi kan inte bli fast! Blir vi fast är det vårt slut." Alla var medvetna om det här i det hemliga annexet i Amsterdam, där Anne Frank och hennes familj gömde sig under II världskriget, gömde sig undan elaka nazister, som ville röja undan alla judar. De ansåg judarna vara skyldiga till allt ont som hände och de skulle ur vägen, de skulle förintas på de grymmaste sätt. Därför: inte ett knyst, inte en öppen dörr, inte ens en lite titt bakom gardinen. Allt skulle vara svart, svart och undangömt. Anne Frank hade sitt dagliga liv i våningen och sina rutiner. Ett skilt liv för sig, som egentligen inte kunde sägas existerade, fastän det ju gjorde det. Ingen överhuvudtaget borde uppleva sådant och allra minst ett barn.

Och så hade hon sin dagbok. Den höll henne vid liv, sa hon. Annars hade hon kvävts, skrev hon. Den enda friska luft hon fick var genom att se ut genom fönsret högst upp, en viss tid på söndagarna. Inte andas genom fönstret. Bara se på friska luften och den blå himlen, genom glasrutan. Jag tror henne då hon säger att dagboken var hennes räddning. Men det hon skrev om gjorde henne också vuxen, alldeles för fort.

/lilla Lotta

med en vindpust från Amsterdam

Vår i luften, måntro?

Hej kära läsare!

Jag bestämde mig för att det nu får lov att vara sommar. Jag tänker inte bry mig om snön som faller där ute. "April, april, din dumma sill", kan vi leka. Vad spelar det för roll, vi låtsas så, april är ändå en vårmånad, likaså maj. Vi har liksom kommit till den tiden på året så vi går enligt kalendern nu. Ljusare är det på kvällarna också, på morgnarna likaså. Bloggen fick gräs i stället för snö, så som marken brukar få. Jag hör så många bli ledsna över snön så lyssna nu på mig bara så blir allt bra!

Ni ska få se, den här snön smälter i ett huj.

Uppe i norra Kyrkslätt, längre från kusten, kan det väl se lite annorlunda ut just nu och det kan vara svårare att föreställa sig en knopp som brister ut i blom eller små gröna mössöron. Men försök ändå! Videkissor ser ni ju redan, visst? Påsken kommer och häxorna, om de inte varit redan! Allt det här hör till våren, det är bara snön som är i vägen. Så skyffla undan den, antingen i drömmarna eller då ni lagar mat och ser ut genom förnstret - eller ännu bättre - bygg snögubbar, de brukar vara vana att de smälter!

Det har nog blivit vår nu så nosa och sniffa i er blommans och vårens doft och ta in alla små vårtecken som ni ser! Det där vita ni tror att ni ser är bara minnen blott.

/lilla Lotta