15 maj 2012

Uppväxt, tillväxt, lugn och ro

Det är intressant hur många av oss känner sig som mest hemma där de kommer ifrån, utan att egentligen tänka på det särskilt mycket. Det är lätt att man dras hemåt.

Ibland då det känns brådskande i livet så försöker jag att koppla av, på mitt sätt. Många av oss vet att det inte är lätt, men jag har hört t ex att det gör gott att andas lugnt en stund och t ex tänka på ett ställe som påminner om trevliga saker, en plats där man trivats eller fortfarande tycker om.

Sedan jag började med denna avkoppling är det första jag tänker på alltid hemtrakterna i norra Kyrkslätt, Kylmälä, och vägarna mellan vårt hem och skolan, Sjökulla skola. Hur jag och barndomsvännerna gick hem från skolan och vilka otroliga påhitt vi kom på under den vägen. Allting var rolígt. Att dagligen hälsa på hästarna, att kolla bakom varenda buske, springa lite på ängarna, samla grodyngel med oss hem, för att se hur ynglet växte och blev till grodor, gå lite extra omvägar hit och dit - ja, och så ännu hem till varandra för att leka. Tills mamma kom hem och fann en häst stående på gården! Det bådade inte gott, men vi älskade det: bus och hyss och lustiga påhitt! Vi var bara 8-9 år gamla.

Därför älskar jag norra Kyrkslätt. Därför betyder hela Kyrkslätt mycket för mig. Antagligen betyder Kyrsklätt lika mycket för övriga barndomsvänner.Barndomsvännerna från norra Kyrkslätt har stannat där för att jobba och bo där med sina familjer. Andra från mer centrala Kyrkslätt har efter studier och boende i andra städer återvänt hit för att bo med sina familjer och också arbeta här. Också arbetskamrater på olika håll i Kyrkslätt har valt att stanna här eller också flytta hit. Kyrkslätt lockar. Kanske för att man känner sig trygg här sedan barnsben, har sina nära omkring sig, kanske för att här finns lugn och ro samtidigt som kommunen hela tiden utvecklas.

Jag själv frågar mig ibland - kommer jag då att återvända hit? Varför har jag en känsla av att svaret är ja. Efter studier i Borgå och Åbo och därefter år utomlands, råkade Esbo bli min hemort de senaste tre åren. Men liksom jag inledde - jag återvänder alltid hit då jag söker lugn och ro.

/lilla Lotta

Inga kommentarer: